Sala växte under 1500-talet fram som en gruvby i direkt anslutning till den för riket så viktiga silvergruvan på Sahlberget, strax utanför nuvarande Sala. Silvergruvan, en gång omnämnd och ansedd som ”Riksens förnämsta Clenodium”, är alltså själva upp­hovet till Sala stad.

Från gruvby till stadsprivilegier
Sin nationella betydelse fick silvergruvan under Gustav Vasas tid på 1500-talet men enligt sägnen hade man funnit silver här långt tidigare. Silvergruvan i Sala var under långa perioder Sveriges största silverproducent. Silvret användes till största del för att tillverka mynt. Enligt ny forskning så upptäcktes silverfyndigheten redan i slutet av 1100-talet, då man bröt silvermalm i liten skala. Silvret användes främst för den kungliga mynttillverkningen som kom igång vid denna tid, men även till olika konstföremål.
Nära gruvan kan man se rester av bebyggelse som en gång var gruvbyn, den första bosättningen vid gruvan, som tillkom under senmedeltiden. Här fanns ett stadsliknande samhälle med bostäder, smedja, garveri, krogar, rådstuga, torg och kapell. Det fanns planer på att göra gruvbyn till stad men det gytter av byggnader som fanns där var alltför vildvuxet och oorganiserat för att bli en stad.

Rutnätsstaden
På 1600-talet växte gruvbyn i omfång och markområdet vid gruvan räckte inte längre till. Kung Gustav II Adolf beslöt därför grundlägga bergsstaden Sala på slätten några kilometer nordost om gruvan. På nådig befallning övergavs gruvbyn och Sala gavs stadsprivilegier år 1624. Staden skulle vara till ”värn och prydnad för riket” och byggdes enligt modernt rutnätsmönster, vilket innebar att kvarteren var kvadratiska med kullerstenstorget som central mötesplats. Gatorna utgick från Stora torget, fyra gator i öst-västlig riktning och tio i syd-nordlig riktning.
Gustaf II Adolf kunde vid denna tid ses tillsammans med sin stora ungdomskärlek, den unga hovdamen Ebba Brahe, på de vita broarna i Suckarnas Allé vid Ekeby dammar. Efter grundlig inspektion av silvergruvan tillbringade han kvällen och natten på Väsby Kungsgård, precis som sin farfar Gustav Vasa. Väsby Kungsgård blev även tillflyktsort för hela hovet under den pest som härjade i Stockholm år 1710.
1908 upphörde den huvudsakliga brytningen i Sala silvergruva.

Vattensystemet
I Salatrakten finns många sjöar och våtmarker. Under senare delen av 1400- och början av 1500-talet började man dämma upp sjöar och våtmarker för att få vattenkraft till hyttorna, smältverken och kraft till pumparna som höll gruvorna vattenfria. Under 1600-talet anlades två vattensystem, ett för gruvan och ett för smältverket, Kronhyttan. Som mest bestod sjösystemet av 62 sjöar och sankmarker.
År 1900 började man torrlägga Kronhyttans vattensystem medan gruvans vattensystem finns kvar än idag. Exempelvis kan man idag följa den gamla kanalen från Ekeby dammar via gröna gången och Mellandammen vidare till Långforsen och Måns-Ols utvärdshus, uppkallat efter dammvaktaren Måns Olsson som levde på 1700-talet.

Rosenkyrkan
Kristina kyrka, byggd av gråsten och tegel, tillkom i samband med stadens grundläggning 1624. Första stenen lades 1635 och kyrkan invigdes 1641 då Drottning Kristina var regent. Kyrkans nuvarande altartavla med motivet den första nattvarden skänktes till kyrkan av drottning Ulrika Eleonora d.y. 1738 efter branden 1736. Då förstördes altartavlan som hennes mor Ulrika Eleonora d.ä. skänkt som tack då hovet under pesten 1710-1711 vistades i staden. En kopia av den förstörda tavlan skänktes också 1738. När kyrkan renoverades 1905-1906 försågs valven med rosdekor i jugendstil, därav namnet Rosenkyrkan. Nuvarande orgelverk i barockstil med romantiska stämmor byggdes av E. Hammer 1969 och renoverades 2016. Orgelfasaden är densamma sen 1700-talet.

Rådhuset
Rådhuset från 1783 vid torget ligger på platsen för ett tidigare rådhus som blev lågornas rov under en stor brand som eldhärjade större delarna av Sala 1736. Byggnaden har under årens lopp använts till verksamhet av högst skilda slag, bl. a. polismyndighet, hotell, bank och som solennitetssal för baler och fester.
1873 drogs stambanan förbi och Sala blev en del av Sveriges kommunikationsnät.